Kristen och judisk tro

ETT FÖRSÖK ATT BELYSA NÅGRA SKILLNADER MELLAN KRISTEN OCH JUDISK TRO I ETT DEBATTINLÄGG PUBLICERAT I
TEOLOGISKT FORUM http://teologiforum.wordpress.com/

Inläggets rubrik:
”Församlingen, det judiska folket och den moderna staten Israel, del2/2”
12 juni 2008 av Henrik Engholm

Låt mig börja med att citera några inledande rader av Henriks långa inlägg. Asteriskerna hänvisar till mina kommentarer och ifrågasättanden som följer efter citatet.

*Ingen blir frälst utanför Jesus Kristus, som är Messias för juden först, men också för icke-juden. På det sättet är församlingen kontinuiteten av Guds folk genom alla tider. Församlingen, inte den hednatroende församlingen, utan den församling som först och främst består av en judisk kvarleva i vilken hedningar blivit inympade av nåd, den församlingen är kontinuiteten med Israels folk i förkristen tid. De judar som står utanför församlingen är fortfarande Guds folk i egenskap av sin kallelse och för Paulus handlar deras utanförskap om en begränsad tid.

Finns det då två gudsfolk ändå? Ja, och nej. Guds folk är Israels folk, genom vilket Gud planerade att välsigna alla folk. I Kristus får vi hednafolk bli upptagna i det folket av nåd. Skiljemuren blir nedriven och Gud gör ett folk av jude och hedning utan att radera respektive folks särart.

**Tragedin är att en del av det ursprungliga gudsfolket faller av och utestänger sig från detta nya underbara. De är att anse som andligt förskingrade, men under Guds vård och i färd att upprättas igen till också hednafolkens välsignelse.

KOMMENTARER OCH IFRÅGASÄTTANDEN

* Vilka innebörder kan vi lägga i begreppet ”bli frälst”?

Som jag ser det finns två viktiga dimensioner:
1. Personlig upplevelse av Guds närhet.
2. Visshet om att Gud i sin förekommande nåd har berett plats åt alla som bekänner sig till Jesus Kristus i det eviga livet.

Kommentar till dimension 1

Den personliga upplevelsen av Guds närhet kan vi som kristna inte förneka människor av annan tro. Däri ligger att böneorden i Herrens bön kan vara lika giltiga för juden som för den kristne. Den enskilda bönen och lyssnandet inåt till Guds röst, till Guds vilja i mitt eget liv är en existensiell tillgång som vi kristna delar med troende judar och så långt min kunskap räcker också med muslimer.

Det metaforiska gudsnamnet ”Fader” som vi kristna har fått just från Jesu undervisning har länge varit en stötesten för judar och muslimer. I nutiden har man bland dessa bekännare en mera avspänd och tolerant hållning till Fadersnamnet. Man kan tillåta sig att se det enbart som ett metaforsikt förtroligt tilltal till Gud.

Kommentar till dimension 2

Gängse, eller skall vi säga majoritetsriktningarna av judisk tro förkastar tron på det eviga livet. Detta har viktiga inomjudiska konsekvenser vilket jag ämnar behandla mera utförligt senare, men i korthet i följande avsnitt.

** Vet vi med säkerhet att judarna själva ser sin belägenhet som utanför frälsningen som en tragedi?

Som jag skrivit ovan så måste vi förutsätta att troende judar upplever en närhet till Gud som vi kristna inte kan värdera att i sin andliga kvalitet på något sätt stå efter en kristen upplevelse av Guds närhet.

Att majoriteten av judiskt troende saknar övertygelse om ett evigt liv hinsides jordelivet menar man från judiskt håll ge människan en starkare vilja att inför Gud leva med jordelivet som en anförtrodd men begränsad tillgång avsedd att förvaltas till det allmänna bästa, förstått som ett vårdande av såväl de närmaste, som den judiska församlingen och det omgivande ickejudiska samhället.

Att många judar inte klarar av att leva upp till detta höga ideal innebär inte att dessa på något sätt i Guds ögon skulle vara mindre älskade än de av oss kristna som försummar Kristi kärleksbud och värsta fall förkastar Guds nåd. Däremot kan upplevelsen av den förekommande nåden, den uppsökande nåden, så som vi kristna kan förstå den genom Jesu val att gå i döden ge oss den frälsningsvisshet som hjälper oss att frimodigt hämta kraft från Gud just i erkännandet av våra egna tillkortakommanden.

Som du ser har jag avstått från att för in några tankar om den moderna staten Israel i denna religionsjämförelse. Det kan vara klokt att hantera detta svåra ämne i första hand från rättsfilosofiska och folkrättsliga perspektiv. Min blog har som du kära läsare sett perspektivet

Blott av nåd.

Nisse