tisdag 21 oktober 2008

KRISTOLOGI

VILKEN KRISTOLOGI RYMS INOM DEN SUNDA TRON?

Några av er som läser detta kanske vill rätta mig genom att formulera om frågan till ”Vilka kristologier ryms inom den sunda tron?”

Hur skall då den ena och den andra frågan besvaras?

De mest liberala hävdar väl att ”Guds son” kan vi vara lite till mans, inklusive den kvinnliga delen av mänskligheten. De traditionalistiska teologerna genmäler att ”Jesus är Guds ENFÖDDE SON”, varpå inget rationellt genmäle står att finna såvida man inte vill förneka kristen tro som sådan.

”Jesus var människa som vi fast utan synd.” Ja kristenheten har brottats med att ringa in Jesu gudomlighet från det att de första apostlarnas vittnesbörd skrevs ner.

Den som inte är begiven på logiska kullerbyttor och paradoxer och ändå vill behålla sin gudstro kanske bör söka sig till judendom eller islam.

En god vän som ville förmedla sin kristologi till oss andra skrev: ”Ansiktet på mannen från Nasaret är transparent så att den ende Gudens ansikte lyser igenom.” Kanske är detta sant i bildlig bemärkelse. Apostlarnas vittnesbörd om Jesus har bevarats till oss genom Nya testamentets böcker. I meditation över verser och kapitel i denna heliga skrift kan vi för vår inre blick möta Jesu kärleksfulla ansikte. Men vi kan samtidigt se Gud själv i vår medmänniska. Så gjorde moder Teresa i sin kallelse att vårda de fattiga sjuka. Så kan var och en av oss som älskar en annan människa se Gud i denna människas gestalt, ansikte och ögon. Gud själv som ”har sin tron i himmelen” är alltså inte påverkbar för våra mänskliga egoistiska strävanden men oändligt kärleksfull och lyssnande när vi vänder oss till Gud i botfärdighet och bön.

Att Jesus enligt trosbekännelsens ord har uppstigit levande till himmelen och där sitter på Gud faders högra sida får man lov att tolka som bilder för något outsägbart*. Därmed är kristenheten utsedd att vara Kristi kropp här på jorden eller med Jesu egna ord: ”Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus!” (Matt 23:38) I långa tider och på många platser har kyrkorna mycket bristfälligt förvaltat sitt uppdrag att vara Kristi kropp på jorden. Likafullt kan varje kristen människa efter sina förutsättningar bejaka och uppleva Guds närvaro i sitt eget liv utifrån läsning av evangeliet, lyssnande till god förkunnelse och samvaro med andra kristna.

Om jag avslutningsvis väljer att återvända till rubrikens och inledningens två frågor så önskar jag lämna frågorna öppna. Du som läser detta är välkommen att ge ditt bidrag till reflektionerna kring vad sund kristen tro är.

Nisse Andreasson