VILKEN KRISTOLOGI RYMS INOM DEN SUNDA TRON?
Några av er som läser detta kanske vill rätta mig genom att formulera om frågan till ”Vilka kristologier ryms inom den sunda tron?”
Hur skall då den ena och den andra frågan besvaras?
De mest liberala hävdar väl att ”Guds son” kan vi vara lite till mans, inklusive den kvinnliga delen av mänskligheten. De traditionalistiska teologerna genmäler att ”Jesus är Guds ENFÖDDE SON”, varpå inget rationellt genmäle står att finna såvida man inte vill förneka kristen tro som sådan.
”Jesus var människa som vi fast utan synd.” Ja kristenheten har brottats med att ringa in Jesu gudomlighet från det att de första apostlarnas vittnesbörd skrevs ner.
Den som inte är begiven på logiska kullerbyttor och paradoxer och ändå vill behålla sin gudstro kanske bör söka sig till judendom eller islam.
En god vän som ville förmedla sin kristologi till oss andra skrev: ”Ansiktet på mannen från Nasaret är transparent så att den ende Gudens ansikte lyser igenom.” Kanske är detta sant i bildlig bemärkelse. Apostlarnas vittnesbörd om Jesus har bevarats till oss genom Nya testamentets böcker. I meditation över verser och kapitel i denna heliga skrift kan vi för vår inre blick möta Jesu kärleksfulla ansikte. Men vi kan samtidigt se Gud själv i vår medmänniska. Så gjorde moder Teresa i sin kallelse att vårda de fattiga sjuka. Så kan var och en av oss som älskar en annan människa se Gud i denna människas gestalt, ansikte och ögon. Gud själv som ”har sin tron i himmelen” är alltså inte påverkbar för våra mänskliga egoistiska strävanden men oändligt kärleksfull och lyssnande när vi vänder oss till Gud i botfärdighet och bön.
Att Jesus enligt trosbekännelsens ord har uppstigit levande till himmelen och där sitter på Gud faders högra sida får man lov att tolka som bilder för något outsägbart*. Därmed är kristenheten utsedd att vara Kristi kropp här på jorden eller med Jesu egna ord: ”Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus!” (Matt 23:38) I långa tider och på många platser har kyrkorna mycket bristfälligt förvaltat sitt uppdrag att vara Kristi kropp på jorden. Likafullt kan varje kristen människa efter sina förutsättningar bejaka och uppleva Guds närvaro i sitt eget liv utifrån läsning av evangeliet, lyssnande till god förkunnelse och samvaro med andra kristna.
Om jag avslutningsvis väljer att återvända till rubrikens och inledningens två frågor så önskar jag lämna frågorna öppna. Du som läser detta är välkommen att ge ditt bidrag till reflektionerna kring vad sund kristen tro är.
Nisse Andreasson
tisdag 21 oktober 2008
torsdag 19 juni 2008
Kristen och judisk tro
ETT FÖRSÖK ATT BELYSA NÅGRA SKILLNADER MELLAN KRISTEN OCH JUDISK TRO I ETT DEBATTINLÄGG PUBLICERAT I
TEOLOGISKT FORUM http://teologiforum.wordpress.com/
Inläggets rubrik:
”Församlingen, det judiska folket och den moderna staten Israel, del2/2”
12 juni 2008 av Henrik Engholm
Låt mig börja med att citera några inledande rader av Henriks långa inlägg. Asteriskerna hänvisar till mina kommentarer och ifrågasättanden som följer efter citatet.
*Ingen blir frälst utanför Jesus Kristus, som är Messias för juden först, men också för icke-juden. På det sättet är församlingen kontinuiteten av Guds folk genom alla tider. Församlingen, inte den hednatroende församlingen, utan den församling som först och främst består av en judisk kvarleva i vilken hedningar blivit inympade av nåd, den församlingen är kontinuiteten med Israels folk i förkristen tid. De judar som står utanför församlingen är fortfarande Guds folk i egenskap av sin kallelse och för Paulus handlar deras utanförskap om en begränsad tid.
Finns det då två gudsfolk ändå? Ja, och nej. Guds folk är Israels folk, genom vilket Gud planerade att välsigna alla folk. I Kristus får vi hednafolk bli upptagna i det folket av nåd. Skiljemuren blir nedriven och Gud gör ett folk av jude och hedning utan att radera respektive folks särart.
**Tragedin är att en del av det ursprungliga gudsfolket faller av och utestänger sig från detta nya underbara. De är att anse som andligt förskingrade, men under Guds vård och i färd att upprättas igen till också hednafolkens välsignelse.
KOMMENTARER OCH IFRÅGASÄTTANDEN
* Vilka innebörder kan vi lägga i begreppet ”bli frälst”?
Som jag ser det finns två viktiga dimensioner:
1. Personlig upplevelse av Guds närhet.
2. Visshet om att Gud i sin förekommande nåd har berett plats åt alla som bekänner sig till Jesus Kristus i det eviga livet.
Kommentar till dimension 1
Den personliga upplevelsen av Guds närhet kan vi som kristna inte förneka människor av annan tro. Däri ligger att böneorden i Herrens bön kan vara lika giltiga för juden som för den kristne. Den enskilda bönen och lyssnandet inåt till Guds röst, till Guds vilja i mitt eget liv är en existensiell tillgång som vi kristna delar med troende judar och så långt min kunskap räcker också med muslimer.
Det metaforiska gudsnamnet ”Fader” som vi kristna har fått just från Jesu undervisning har länge varit en stötesten för judar och muslimer. I nutiden har man bland dessa bekännare en mera avspänd och tolerant hållning till Fadersnamnet. Man kan tillåta sig att se det enbart som ett metaforsikt förtroligt tilltal till Gud.
Kommentar till dimension 2
Gängse, eller skall vi säga majoritetsriktningarna av judisk tro förkastar tron på det eviga livet. Detta har viktiga inomjudiska konsekvenser vilket jag ämnar behandla mera utförligt senare, men i korthet i följande avsnitt.
** Vet vi med säkerhet att judarna själva ser sin belägenhet som utanför frälsningen som en tragedi?
Som jag skrivit ovan så måste vi förutsätta att troende judar upplever en närhet till Gud som vi kristna inte kan värdera att i sin andliga kvalitet på något sätt stå efter en kristen upplevelse av Guds närhet.
Att majoriteten av judiskt troende saknar övertygelse om ett evigt liv hinsides jordelivet menar man från judiskt håll ge människan en starkare vilja att inför Gud leva med jordelivet som en anförtrodd men begränsad tillgång avsedd att förvaltas till det allmänna bästa, förstått som ett vårdande av såväl de närmaste, som den judiska församlingen och det omgivande ickejudiska samhället.
Att många judar inte klarar av att leva upp till detta höga ideal innebär inte att dessa på något sätt i Guds ögon skulle vara mindre älskade än de av oss kristna som försummar Kristi kärleksbud och värsta fall förkastar Guds nåd. Däremot kan upplevelsen av den förekommande nåden, den uppsökande nåden, så som vi kristna kan förstå den genom Jesu val att gå i döden ge oss den frälsningsvisshet som hjälper oss att frimodigt hämta kraft från Gud just i erkännandet av våra egna tillkortakommanden.
Som du ser har jag avstått från att för in några tankar om den moderna staten Israel i denna religionsjämförelse. Det kan vara klokt att hantera detta svåra ämne i första hand från rättsfilosofiska och folkrättsliga perspektiv. Min blog har som du kära läsare sett perspektivet
Blott av nåd.
Nisse
TEOLOGISKT FORUM http://teologiforum.wordpress.com/
Inläggets rubrik:
”Församlingen, det judiska folket och den moderna staten Israel, del2/2”
12 juni 2008 av Henrik Engholm
Låt mig börja med att citera några inledande rader av Henriks långa inlägg. Asteriskerna hänvisar till mina kommentarer och ifrågasättanden som följer efter citatet.
*Ingen blir frälst utanför Jesus Kristus, som är Messias för juden först, men också för icke-juden. På det sättet är församlingen kontinuiteten av Guds folk genom alla tider. Församlingen, inte den hednatroende församlingen, utan den församling som först och främst består av en judisk kvarleva i vilken hedningar blivit inympade av nåd, den församlingen är kontinuiteten med Israels folk i förkristen tid. De judar som står utanför församlingen är fortfarande Guds folk i egenskap av sin kallelse och för Paulus handlar deras utanförskap om en begränsad tid.
Finns det då två gudsfolk ändå? Ja, och nej. Guds folk är Israels folk, genom vilket Gud planerade att välsigna alla folk. I Kristus får vi hednafolk bli upptagna i det folket av nåd. Skiljemuren blir nedriven och Gud gör ett folk av jude och hedning utan att radera respektive folks särart.
**Tragedin är att en del av det ursprungliga gudsfolket faller av och utestänger sig från detta nya underbara. De är att anse som andligt förskingrade, men under Guds vård och i färd att upprättas igen till också hednafolkens välsignelse.
KOMMENTARER OCH IFRÅGASÄTTANDEN
* Vilka innebörder kan vi lägga i begreppet ”bli frälst”?
Som jag ser det finns två viktiga dimensioner:
1. Personlig upplevelse av Guds närhet.
2. Visshet om att Gud i sin förekommande nåd har berett plats åt alla som bekänner sig till Jesus Kristus i det eviga livet.
Kommentar till dimension 1
Den personliga upplevelsen av Guds närhet kan vi som kristna inte förneka människor av annan tro. Däri ligger att böneorden i Herrens bön kan vara lika giltiga för juden som för den kristne. Den enskilda bönen och lyssnandet inåt till Guds röst, till Guds vilja i mitt eget liv är en existensiell tillgång som vi kristna delar med troende judar och så långt min kunskap räcker också med muslimer.
Det metaforiska gudsnamnet ”Fader” som vi kristna har fått just från Jesu undervisning har länge varit en stötesten för judar och muslimer. I nutiden har man bland dessa bekännare en mera avspänd och tolerant hållning till Fadersnamnet. Man kan tillåta sig att se det enbart som ett metaforsikt förtroligt tilltal till Gud.
Kommentar till dimension 2
Gängse, eller skall vi säga majoritetsriktningarna av judisk tro förkastar tron på det eviga livet. Detta har viktiga inomjudiska konsekvenser vilket jag ämnar behandla mera utförligt senare, men i korthet i följande avsnitt.
** Vet vi med säkerhet att judarna själva ser sin belägenhet som utanför frälsningen som en tragedi?
Som jag skrivit ovan så måste vi förutsätta att troende judar upplever en närhet till Gud som vi kristna inte kan värdera att i sin andliga kvalitet på något sätt stå efter en kristen upplevelse av Guds närhet.
Att majoriteten av judiskt troende saknar övertygelse om ett evigt liv hinsides jordelivet menar man från judiskt håll ge människan en starkare vilja att inför Gud leva med jordelivet som en anförtrodd men begränsad tillgång avsedd att förvaltas till det allmänna bästa, förstått som ett vårdande av såväl de närmaste, som den judiska församlingen och det omgivande ickejudiska samhället.
Att många judar inte klarar av att leva upp till detta höga ideal innebär inte att dessa på något sätt i Guds ögon skulle vara mindre älskade än de av oss kristna som försummar Kristi kärleksbud och värsta fall förkastar Guds nåd. Däremot kan upplevelsen av den förekommande nåden, den uppsökande nåden, så som vi kristna kan förstå den genom Jesu val att gå i döden ge oss den frälsningsvisshet som hjälper oss att frimodigt hämta kraft från Gud just i erkännandet av våra egna tillkortakommanden.
Som du ser har jag avstått från att för in några tankar om den moderna staten Israel i denna religionsjämförelse. Det kan vara klokt att hantera detta svåra ämne i första hand från rättsfilosofiska och folkrättsliga perspektiv. Min blog har som du kära läsare sett perspektivet
Blott av nåd.
Nisse
tisdag 17 juni 2008
I Guds kärlek
Du som har hittat till min blog är kanske nöjd med detta. Just nu förmår jag enbart att popularisera den syn på människans barnaskap hos Gud som jag efter mycket reflektion och lyssnande inåt till Guds röst har nått fram till. Om du är nöjd med mina enkla bekännelser så blir jag glad. Om inte hjälp mig att nå längre!
Nisse
Så här blev mitt senaste svar till H. P. K.
Kanske är H.P.K. och jag mer överens än vad våra inlägg ger sken av. Låt mig formulera om min relativisering. Ingen av oss kan fullt ut förstå Guds frälsningsplan. Därför är varje frälsningslära ofullkomlig. Evigheten kan vi inte överblicka. För mig är det mest intressant att följa Guds vilja i dag. Vi som är evangeliskt kristna utan att vara evangelikala kan inte överlåta frälsningsentusiasmen åt dem som tror sig vara utvalda och därmed förmer. Att vara utvald och uppleva sig vara kallad innebär för mig att få del av den kraft från Gud som gör Guds rike förnimbart här på jorden. Nåden från Gud är förekommande och står öppen för alla. Frälsningen är för mig en upplevd närhet till Gud, mera en känsla än en intellektuellt utformad lära.
Nisse
Nisse
Så här blev mitt senaste svar till H. P. K.
Kanske är H.P.K. och jag mer överens än vad våra inlägg ger sken av. Låt mig formulera om min relativisering. Ingen av oss kan fullt ut förstå Guds frälsningsplan. Därför är varje frälsningslära ofullkomlig. Evigheten kan vi inte överblicka. För mig är det mest intressant att följa Guds vilja i dag. Vi som är evangeliskt kristna utan att vara evangelikala kan inte överlåta frälsningsentusiasmen åt dem som tror sig vara utvalda och därmed förmer. Att vara utvald och uppleva sig vara kallad innebär för mig att få del av den kraft från Gud som gör Guds rike förnimbart här på jorden. Nåden från Gud är förekommande och står öppen för alla. Frälsningen är för mig en upplevd närhet till Gud, mera en känsla än en intellektuellt utformad lära.
Nisse
Att leva i nåden
Att leva i nåden
En god vän tipsade mig om blogen ”Kolportören”. Det gav mig inspiratio till ”Blott av nåd”. Då uppstod en debatt där det krävdes ett klargörande från mig. Som nedan blev mitt svar till signaturen H.K.P. Här är texten något justerad i efterhand.
Länk till Kolportören:
http://www.kolportoren.com
H.P.K. sa:
'Sedan ser jag ingen som helst koppling till tvåregementsläran i denna tråd eftersom vi pratar ren och skär frälsningslära.'
Mitt svar till H.K.P.
Vi måste försöka finna ut vilka olika frälsningsbegrepp vi laborerar med. Den judiska religionens frälsning sker inom historien, i jordelivet. Vi kristna måste våga erkänna att vi kan ha sinsemellan olika syn på frälsning. För vissa innebär det ett ovillkorligt tillträde till det eviga livet. För mig innebär det en trygghet i vetskapen att leva i nåden, ingen billig nåd, men ändå en gränslös nåd.
Människor som efter sin övertygelse kan framkalla sin egen och andra utvaldas frälsning genom att bejaka våldshandlingar mot 'Guds fiender' faller under den jordiska lagen, sådan den är utformad i USA, i Israel, i Saudiarabien eller här i Sverige. Guds lag, nedlagd i mitt samvete säger mig att våldshandlingar är förkastliga men att jag ändå måste uthärda det världsliga regementet i mitt eget land. Detta måste jag göra tills dess att jag tillsammans med andra på demokratisk och fredlig väg kan förändra detta världsliga regemente i sådan riktning som vårt samvete säger är bäst för människorna i vårt land, eller i större sammanhang som EU och FN. Det som du H.P.K. kallar 'ren och skär frälsningslära' är kanske något som enbart hör privatreligiositeten till, eller har det något med böneorde 'ske Din vilja på jorden så som i himmelen' att göra?
Nisse
Mitt första inlägg oförändrat
ERSÄTTNINGSTEOLOGI ELLER INTE?
För oss sprungna ur "hednafolken" handlar det om att Gud genom Jesus Kristus har VIDGAT sitt erbjudande om frälsning till att gälla alla folk. En del av oss har tackat ja, andra inte. Guds kärlek är allomfattande, Guds nåd är större än vårt förstånd. Därför kan vi "hednakristna" lika lite döma dem som säger nej till Gud som dem som bejakar Gud efter eget förstånd, känsla och tradition, må de vara muslimer eller judar eller av annan tro. Kärleken från Gud är fortfarande verksam även bland dessa inklusive gudsförnekarna.Luthers tvåregementslära hjälper oss att hantera såväl samvetets prioritet, av Gud givet genom Helig ande, som brott mot jordiska lagar. Nisse
En god vän tipsade mig om blogen ”Kolportören”. Det gav mig inspiratio till ”Blott av nåd”. Då uppstod en debatt där det krävdes ett klargörande från mig. Som nedan blev mitt svar till signaturen H.K.P. Här är texten något justerad i efterhand.
Länk till Kolportören:
http://www.kolportoren.com
H.P.K. sa:
'Sedan ser jag ingen som helst koppling till tvåregementsläran i denna tråd eftersom vi pratar ren och skär frälsningslära.'
Mitt svar till H.K.P.
Vi måste försöka finna ut vilka olika frälsningsbegrepp vi laborerar med. Den judiska religionens frälsning sker inom historien, i jordelivet. Vi kristna måste våga erkänna att vi kan ha sinsemellan olika syn på frälsning. För vissa innebär det ett ovillkorligt tillträde till det eviga livet. För mig innebär det en trygghet i vetskapen att leva i nåden, ingen billig nåd, men ändå en gränslös nåd.
Människor som efter sin övertygelse kan framkalla sin egen och andra utvaldas frälsning genom att bejaka våldshandlingar mot 'Guds fiender' faller under den jordiska lagen, sådan den är utformad i USA, i Israel, i Saudiarabien eller här i Sverige. Guds lag, nedlagd i mitt samvete säger mig att våldshandlingar är förkastliga men att jag ändå måste uthärda det världsliga regementet i mitt eget land. Detta måste jag göra tills dess att jag tillsammans med andra på demokratisk och fredlig väg kan förändra detta världsliga regemente i sådan riktning som vårt samvete säger är bäst för människorna i vårt land, eller i större sammanhang som EU och FN. Det som du H.P.K. kallar 'ren och skär frälsningslära' är kanske något som enbart hör privatreligiositeten till, eller har det något med böneorde 'ske Din vilja på jorden så som i himmelen' att göra?
Nisse
Mitt första inlägg oförändrat
ERSÄTTNINGSTEOLOGI ELLER INTE?
För oss sprungna ur "hednafolken" handlar det om att Gud genom Jesus Kristus har VIDGAT sitt erbjudande om frälsning till att gälla alla folk. En del av oss har tackat ja, andra inte. Guds kärlek är allomfattande, Guds nåd är större än vårt förstånd. Därför kan vi "hednakristna" lika lite döma dem som säger nej till Gud som dem som bejakar Gud efter eget förstånd, känsla och tradition, må de vara muslimer eller judar eller av annan tro. Kärleken från Gud är fortfarande verksam även bland dessa inklusive gudsförnekarna.Luthers tvåregementslära hjälper oss att hantera såväl samvetets prioritet, av Gud givet genom Helig ande, som brott mot jordiska lagar. Nisse
torsdag 12 juni 2008
amazinggrace-nisse
Välkomna till Amazing Grace-Nisse!
Om jag hade fått bruka "Blott av nåd" så hade jag gjort det förstås. Våra å ä och ö är viktiga för mig. men Nåden är viktigast av allt. Nåden från Gud är utsträckt över alla folk. Den gäller i alla tider och i alla samhällen runt vår jord.
haleluja1
Nisse
Om jag hade fått bruka "Blott av nåd" så hade jag gjort det förstås. Våra å ä och ö är viktiga för mig. men Nåden är viktigast av allt. Nåden från Gud är utsträckt över alla folk. Den gäller i alla tider och i alla samhällen runt vår jord.
haleluja1
Nisse
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)