Barnen är vår framtid

I går firade vi Första söndagen i Fastan i vår kyrka. Det var upplagt som en familjegudstjänst. I sådana gudstjänster är det tillåtet att i bibelläsningen utgå från Barnens Bibel, som man förstår har förenklade texter. Vår präst Pontus Johansson har en sällsynt förmåga att predika på ett sätt som är fängslande både för barn och vuxna. Jesu frestelser, som vi får tro vara nog så allvarliga även om vi tolkar frestaren, djävulen som enbart symbol, blev i Pontus predikan transformerad till sådana vardagliga frestelser som ett människobarn kan utsättas för när godisbegäret står i strid med ärligheten. Nog sagt om detta, Pontus maning att dela med sig i sann fasteanda fick en angenäm knorr genom att alla som deltog i det efterföljande kyrkkaffet, ”kyrksaften”, eller ”kyrkteet” fick äta en hemgjord semla, där hela behållningen från fikapriset 20 kronor för vuxna och 5 kronor för barnen gick till Svenska kyrkans internationella arbete i kampen mot hungern ute i världen. En blomma till damerna som stod för bullbakande och garnering på egen bekostnad!

Ja att barnen är vår framtid gäller ju även utanför kretsen av oss kyrkobesökare. Den tanken gäller jorden runt, bland alla folk och vår präst lyckades med några enkla ord göra de stora behoven ute i världen begripliga. Den lilla barnkören sjöng förresten en sång på temat ”Ingen kan hjälpa alla men var och en kan hjälpa någon”. I gemenskapen i vår kyrka växer hoppet att fler och fler av våra gudstjänstbesökare är beredda att dela med sig genom vår kyrkas fastekampanj.

Läs gärna det längre fram utökade inlägget här nedan med rubriken Allting har sin tid!

Nils Andreasson

Allting har sin tid

Kära vänner, läsare av denna blogg Falköping, 2012-02-28

Nu är det dags för mig att stanna upp och begrunda min uppgift som opinionsbildare och skribent. När dagarna blir längre och det börjar våras är det skönt att ta långpromenader och samtidigt begrunda vilka värden som måste sättas främst i livet. Allting har sin tid som det står i Predikaren. Under ett antal år har jag skrivit rundbrev till bestämda adressater, ibland mera, ibland mindre regelbundet. Nu är det dags att göra ett längre uppehåll både med rundbreven och i skrivandet i denna blogg. Då känns det bra att kunna hänvisa till alla de alternativa informationskällor och opinionsbildare som numera är tillgängliga. Mitt särskilda engagemang som kristen fredsvän har ju varit att visa på den stora bredd som den judiska fredsopinionen och den judiska fredsrörelsen har utanför vårt lands gränser. Jag hoppas att den svenska sammanslutningen Judar för Israelisk-Palestinsk fred, JIPF http://www.jipf.nu/ i sitt informationsarbete skall nå ut utanför den egna kretsen i allt större omfattning.

PGS, Palestinagrupperna i Sverige http://www.palestinagrupperna.se/ är ju helt neutrala i religiösa frågor. Jag är övertygad om att PGS i detta har en viktig uppgift.

Ni som söker information om våra hjärtefrågor i kristna sammanhang har nog ganska lätt att finna tillräckligt av detta på nätet, så här behövs inte några tips om länkar. I detta sammanhang vill jag berätta att den andra blogg där mina texter finns har namnet ”Kristna nätverket för Palestina” http://kristnantverketfrpalestina.blogspot.com Båda bloggarna kommer att vara vilande efter detta inlägg, likalydande i vardera bloggen och det färskaste inlägget här ovan som bär rubriken ”Barnen är vår framtid”.

*** * ***

SLUTLIGEN:

- VI ÄR ALLA DELAKTIGA I DEN HISTORIA SOM VI KAN SE TILLBAKA

PÅ REDAN I MORGON,

så det är bättre att göra någonting litet än ingenting alls för

FRED SHALOM SALAM

Nils Andreasson

VAD GÖR VI AV FASTAN?

I dag är det Askonsdagen enligt vår kyrkokalender. Tidigare år har jag deltagit i askonsdagsmässa i Göteborg och här i vår församlingskyrka. I år räckte krafterna inte riktigt till att delta. Men Herren kanske ger mig ett eller annat år till att leva så siktet är inställt på nästa års askonsdagsmässa. En knepig amerikansk interreligiös nättidning heter Huffington Post. Där hittade jag några presenterade blogglänkar(?) Fastetiden är alltså inte bortglömd av kristenheten ute i stora världen. Den automatiska översättningen är lite löjeväckande emellanåt. Men jag tror att du förstår andemeningen. Allt gott till dig som har funnit denna blogg! Nils Andreasson BLOGGPOSTER http://by171w.bay171.mail.live.com/mail/InboxLight.aspx?n=722288626#n=2129199817&fid=1&fav=1&mid=b54a5f99-5d74-1 Anne Marie Roderick: fastan i College: En tid för att (brottas med själviskheten?) Utmana Gud att gå med dig när du utmanar dig själv - och låt dig bli glatt överraskad över att finna att Gud kommer.

Shane Claiborne: Fet- tisdag och Magra onsdag I en värld fylld med skräp, buller och trängsel, är fastan en bra anledning att ett steg tillbaka och ompröva hur vi lever. I en värld av omedelbar tillfredsställelse, det är en chans att öva fördröjd tillfredsställelse så att vi verkligen kan uppskatta de välsignelser vi har.

Mike Lux: Vad i Bibeln är ”Santorum-läsning? Det finns helt enkelt inget sätt att läsa Bibeln utan att komma till slutsatsen att den ger mycket starkt stöd för viljan att hjälpa de fattiga, visa barmhärtighet mot de svaga, att avstå från att döma, behandla andra som du skulle behandla dig själv och att uppmana de rika att ge sina pengar till de fattiga, liksom till att anamma alla typer av andra liberala, vänstersinnade och progressiva värderingar.

Bruce Friedrich: ett förslag för fastetiden från brittiska biskoparna: Gör den köttfri Jesu budskap är ett av kärlek och medkänsla, men det finns inget av kärlek eller medkännande hos de moderna industrier som producerar nästan alla kycklingar, grisar och kor som förvandlas till charkvaror .

Röster från Svenska kyrkan

Det finns medkristna som var och en av oss har svårigheter i att förlika sig med. De kan ha karaktärsfel som vi tycker är så outhärdliga att vi undviker deras närhet. Kanske du som läser detta kan hjälpa oss andra att formulera en bön om fördragsamhet för dem av oss som har dessa svårigheter. Fram till dess att en sådan bön har nått Kristna nätverket för Palestina kan vi dela tankarna från ärkebiskop Anders Wejryd om dopet och tankarna från Brita Häll om att tyda allt till det bästa enligt Luthers utläggning till 8:e budet.

Nils Andreasson

Anders Wejryd:

”Dopet är framför allt en gåva och en tillgång, en hjälp åt var och en av oss när vi ska leva med andra och arbeta med oss själva, vårt goda och onda. Genom dopet kan man våga tänka: Jag vet att löftena om Jesu närhet faktiskt är sagda till mig och gäller mig – om jag vill leva på dem – utan att jag har förtjänat dem.”

Ärkebiskop Anders Wejryd

Bedrövligt när kristna pucklar på varandra
- Ledare i Kyrkans tidnings nätupplaga, publicerad 2012-01-26 http://www.kyrkanstidning.se/ledare/bedrovligt-nar-kristna-pucklar-pa-varandra

av Brita Häll

Det sker alldeles för många övertramp när religiösa frågor debatteras på nätet. Vi har mycket att lära av Martin Luther.Efter prästvigningarna nyligen lades ett klipp ut på Facebook. Det rörde sig om knappt två minuters intervju i Sveriges Television med en nyprästvigd kille.
Av någon anledning ställer reportern frågan ”Tror du på Gud?”. Varpå prästen inte svarar koncist utan resonerar kring hur frågan är behäftad med svårigheter beroende på vilken gud man egentligen menar.
Kommentarsfältet fylls raskt. Vissa tycker klippet är trevligt och uppfriskande. Andra har inte ord för hur dålig präst han är och hur uselt det är ställt med Svenska kyrkan. Eller rättare sagt, de har hur många ord som helst.Detta händer efter ett antal veckor av nedslående noteringar på debattfronten. Det är oerhört lätt att klubba till andra människor på nätet. I ett kommentarsfält kan diskussionen snabbt förvandlas till en åsiktsgemenskap. Ett aggressivt tonläge lockar till sig dem som vill gräla och avskräcker dem som är intresserade av ett riktigt samtal. Det är tråkigt, inte minst när det är kristna bröder och systrar som utan självcensur visar upp sin trätgirighet till allmän beskådan.

I Luthers lilla katekes uttolkas det åttonde budet ”du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”: Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

Tillämpat på debatten i dag skulle detta betyda att vi inte behöver tycka lika. Vi kan vara starkt oeniga och ibland inte alls förstå varandra. Men om jag tycker att du tänker fel så har jag inte rätt att tycka att du är fel.Och ja, detta är svårt. Vi är alla mer eller mindre dåliga på det. Men det är en kristen plikt att försöka.

Efter Håkan Juholts avgång säger flera tongivande socialdemokrater att målet för en ny S-ledare ska vara inte att ena utan att samla partiet. Det hade lika gärna kunnat sägas om Svenska kyrkan.Hur ska kyrkan hålla ihop om vi inte kan respektera en spännvidd i tro och tanke? Är det en åsiktsgemenskap vi har – eller mer än så – en åsiktsgemenskap där vi dessutom måste uttrycka oss på samma sätt för att platsa?En ung präst formulerar sig lite fumligt kring sin tro på Gud och blir obarmhärtigt sågad. När det troligaste är att han har en uppriktig tro men inte hittade de rätta orden.

I debatten kring prästen Ulla Karlsson fanns tydliga drag av ”tyda allt till det sämsta”, för att travestera Martin Luther. En ovilja att ta fasta på det i hennes argumentation som var värdefullt att diskutera vidare och en tendens att fokusera på det som var vagt.

När kristna skribenter ifrågasätter pojkars omskärelse är det mer komplicerat, bland annat därför att det rör andra religioner. Men tonläget i den debatt som följde har varit extremt hård, något som båda sidor fått känna av. Och ett återkommande tema har varit misstron mot meningsmotståndarens motiv och drivkrafter.

Den som sig i leken ger, den får leken tåla. Jo, men det är vi som leker som har ansvaret för att leken är hederlig.

Vägen heter ickevåld

Vägen heter ickevåld
- en i dag söndagen 22 januari 2012 återupptäckt text som hör till en kommentar jag gjorde i Ökenkällan 27 augusti 2011

Det kan vara svårt att med vänlighet bemöta dem som kommer med hårresande kommentarer och som mera allmänt uttalar sig våldsförespråkande. Min vän Rolf Ericson är en av få som lyckas med att bemöta människor som uttrycker sådana tankar.

Gud är barmhärtig och begär inte av oss mer av den fridsamhet som var Jesu Kristi kännetecken än vad vi själva förmår. Senast Rolf och jag samtalade om Guds nåd i ett sammanhang där vi reflekterade över skuld och ansvar citerade han Jesu ord:
"Mitt ok är milt och min börda är lätt."
Det var en befrielse för mig att påminnas om dessa ord och jag hoppas att det kan bli det för dig som läser dem nu.

Här är Rolfs senaste blogg: http://www.rolferic.blogspot.com/