I går firade vi Första söndagen i Fastan i vår kyrka. Det var upplagt som en familjegudstjänst. I sådana gudstjänster är det tillåtet att i bibelläsningen utgå från Barnens Bibel, som man förstår har förenklade texter. Vår präst Pontus Johansson har en sällsynt förmåga att predika på ett sätt som är fängslande både för barn och vuxna. Jesu frestelser, som vi får tro vara nog så allvarliga även om vi tolkar frestaren, djävulen som enbart symbol, blev i Pontus predikan transformerad till sådana vardagliga frestelser som ett människobarn kan utsättas för när godisbegäret står i strid med ärligheten. Nog sagt om detta, Pontus maning att dela med sig i sann fasteanda fick en angenäm knorr genom att alla som deltog i det efterföljande kyrkkaffet, ”kyrksaften”, eller ”kyrkteet” fick äta en hemgjord semla, där hela behållningen från fikapriset 20 kronor för vuxna och 5 kronor för barnen gick till Svenska kyrkans internationella arbete i kampen mot hungern ute i världen. En blomma till damerna som stod för bullbakande och garnering på egen bekostnad!
Ja att barnen är vår framtid gäller ju även utanför kretsen av oss kyrkobesökare. Den tanken gäller jorden runt, bland alla folk och vår präst lyckades med några enkla ord göra de stora behoven ute i världen begripliga. Den lilla barnkören sjöng förresten en sång på temat ”Ingen kan hjälpa alla men var och en kan hjälpa någon”. I gemenskapen i vår kyrka växer hoppet att fler och fler av våra gudstjänstbesökare är beredda att dela med sig genom vår kyrkas fastekampanj.
Läs gärna det längre fram utökade inlägget här nedan med rubriken Allting har sin tid!
Nils Andreasson